David Krutmejer

David Krutmejer, född den 6 mars 1778 i Ystad, död den 29 september 1854 i Stockholm,^[1] var en svensk konstsamlare och översättare.

Krutmejer blev sekreterare i krigsexpeditionen och 1816 förste expeditionssekreterare samt fick 1829 kansliråds titel.

För att finansiera sina konstinköp översatte och bearbetade Krutmejer under de första årtiondena av 1800-talet en mängd barn- och ungdomsböcker. Han vann samtidens gillande för sin fina språkbehandling; i översättningen av Frévilles Den lille Emilien lät han rentav barnen tala barnspråk. Som ett erkännande av hans förtjänster samt för hans medarbetarskap i ett svenskt-franskt lexikon tilldelade Svenska akademien honom 1806 Lundbladska priset. Krutmejers stora kopparsticksamling inköptes 1851 av riksdagen för Kungliga bibliotekets räkning och 1867 införlivades den med Nationalmuseums samlingar.

Översättningar (urval)

Jean Jacques Barthélemy: Carite och Polydor (Stockholm, 1800)
Louis Dubroca: Anföraren för de upproriska negrerna på Domingo, Toussaint-Louvertures lefverne (Stockholm, 1802)
Johann Andreas Christian Löhr: Nöjsam läsning för barn (Kleine Plaudereien für Kinder, welche sich im Lesen üben wollen) (Utter, 1803)
Joachim Heinrich Campe: Geografiskt bibliotek för ungdom, eller Samling af intressanta resebeskrifningar (Stockholm, 1804-1816)
Anne François Joachim Fréville: Den lille Emilien, kallad barndomens mönster (Stockholm, 1805)
Louis Pierre Anquetil: Romerska historien i sammandrag (Stockholm, 1806-1807)
Arnaud Berquin: Samlade arbeten af A. Berquin (Stockholm, 1808-1810)
Friedrich von Schiller: Om Lykurgs och Solons lagstiftning (Stockholm, 1832)