Mack Swain

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2021-10)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

A Movie Star (1916=

Mack Swain, född 16 februari 1876 i Salt Lake City, Utah, död 25 augusti 1935 i Tacoma, Washington, var en amerikansk skådespelare, som var aktiv först och främst som komiker under stumfilmstiden.

Swain började sin karriär inom vaudevilleteatern, och blev 1913 engagerad av Mack Sennett för att spela i några av Mabel Normands filmer. Under hela sin karriär spelade han huvudsakligen variationer av en högväxt och kraftigt byggt karaktär med en valrossliknande mustasch, och kallades ibland för "Ambrose." Swain blev snabbt en populär komiker hos Sennetts Keystone-studio. Han spelade i några av Charlie Chaplins första filmer, exempelvis kortfilmerna Laughing Gas och His Trysting Place (båda 1914). Chaplin och Swain återförenades flera år senare, först i Chaplins kortfilmer The Idle Class (1921), Pay Day (1922) och The Pilgrim (1923), och sista gången i Chaplins långfilm Guldfeber (1925), i vilken Swain spelade den melodramatiske och tidvis hallucinerande guldgrävaren Big Jim, som i dag anses vara hans mest kända roll. Swain medverkade även i filmerna Svarta örnen (1925) med Rudolph Valentino och Hands Up! (1926) med komikern Raymond Griffith.