Nya japanska religioner

Nya japanska religioner (japanska: 新宗教, Shinshūkyō) avser de religiösa rörelser som utvecklats i Japan under första delen av 1800-talet. Dessa rörelser står i kontrast till de etablerade religionerna, främst shinto och buddhism. Medan dessa äldre religioner är starkt centreras kring seder och normer för livets olika skeden, exempelvis vid dödsfall och begravningar, har de nya religionerna utvecklats utanför dessa mönster och bygger på individens omvändelse. De nya religionerna erbjuder nya budskap, nya läror och löften om frälsning eller befrielse.

Historik

Före Andra världskriget

Under mitten av 1800-talet blåste förändringens vindar över Japan och landet påbörjade en snabb och genomgripande moderniseringsprocess. Under den här processen uppstod sociala spänningar i samhället och flera nya religiösa rörelser tog form. Tre av de mest betydande var Tenrikyo, Kurozumikyo och Omoto, ibland även kallad Nihon Sandai Shinkōshūkyō De sociala spänningarna fortsatte att växa under Meijiperioden och påverkade det religiösa livet och dess institutioner. Att ta avstånd från den traditionella religiösa tron blev tillåtet, inte minst så blev det lagligt att utöva kristendom (efter ett 250-årigt förbud) och missionärer från olika kristna kyrkor kom åter till landet.^[1]

Exempel på nya japanska religioner

Aum Shinrikyo
Happy Science
Konkokyo
Omoto
PL Kyodan
Seicho no Ie
Mahikari
Shinji Shūmeikai
Shinreikyo
Shumei
Soka Gakkai

Referenser

Hardacre, Helen. (1988). Kurozumikyo and the New Religions of Japan. Princeton: Princeton University Press. ISBN 0-691-02048-5
Wilson, Bryan R. and Karel Dobbelaere. (1994). A Time to Chant. Oxford: Oxford University Press. ISBN 0-19-827915-9