Svenska kolonier

För europeiska territorier som varit under svensk kontroll, se Svenska besittningar.
Nordisk territorialhistoria
Sverige
Svenska kolonier
Sveriges historia
Finland
Finlands historia
Danmark
Danmarks historia
Norge
Norges historia
Island
Islands historia
Nordisk och baltisk
kolonialhistoria
Norden
Redigera

Svenska kolonier har utgjorts av fem besittningar varav fyra kortvariga: Nya Sverige, Cabo Corso, Saint-Barthélemy, Guadeloupe och Porto-Novo. Dessa kolonier var belägna i Nordamerika, Afrika och Asien.

De två första – Nya Sverige och Cabo Corso – bedrevs av kompanier med kungligt sanktionerat monopol, det vill säga privata företag med så kallade privilegiebrev. Besittningarna var huvudsakligen inriktade på handel; Nya Sverige var det enda försöket till varaktig bosättning av utflyttade svenskar ur olika samhällsskikt. Ön Saint-Barthélemy i Karibien är den enda kolonin som stod under svensk förvaltning någon längre tid, 94 år, kolonin Nya Sverige var svensk i sjutton år, handelsstationen Cabo Corso i elva år, ön Guadeloupe under endast fjorton månader och faktoriet i Porto Novo mindre än ett år.

Nya Sverige

1638–1655: Nya Sverige, vid Delawarefloden under Nya Sverigekompaniet (även Söderkompaniet eller Nova Suecia-kompaniet) i dagens delstater Delaware, New Jersey, Pennsylvania och Maryland i USA. I området bodde irokes-folket susquehannocker (eller minqua) och algonkin-folket lenape. Kolonin förlorades till Nederländerna.

Cabo Corso

1650–1658 och 1660–1663: Cabo Corso under Afrikanska kompaniet (eller Guineakompaniet) i dagens Ghana vid Guineabukten i Västafrika. Territoriet köptes av det Afrikanska kompaniet från kungen av Fetu år 1650. Området beboddes av ashanti-folket fante (eller fanti) som tillhörde kungariket Efutu (eller Fetu). Området förlorades 1658 till Danmark och 1663 till Nederländerna och bestod huvudsakligen av kastellet Carolusborg, i nuvarande Cape Coast (Cabo Corso; fante Oguaa).

Porto Novo

1733: Sverige försökte få fotfäste i Indien när Svenska Ostindiska Companiet började bygga ett faktori i staden Porto Novo (nuvarande Parangipettai) på Koromandelkusten. Det anfölls dock efter en månad och förstördes av fransmän och britter.[1]

Saint-Barthélemy

1784–1878: Saint-Barthélemy, som både före och efter den svenska tiden tillhörde Frankrike. Sedan år 2007 är Saint-Barthélemy ett eget utomeuropeiskt förvaltningsområde (Collectivité d’outre-mer). Ön överläts av Frankrike år 1784 och såldes tillbaka dit 1878. Till 1805 styrdes ön i samverkan med Svenska Västindiska Kompaniet.

Guadeloupe

1813–1814: Under Storbritanniens ockupation av ön Guadeloupe överläts denna tillfälligt – under 14 månader – till Sverige. Ön överläts till Karl XIII som ersättning för Sveriges deltagande i alliansen mot Napoleon under slutet av Napoleonkrigen. Det korta överlåtandet av Guadeloupe var dock endast formellt. Under hela perioden fortsatte Guadeloupe att styras av öns brittiska guvernör. Vid freden i Paris 1814 återgick ön till Frankrike mot att Storbritannien ersatte det svenska kungahuset med den s.k. Guadeloupefonden.

Se även

Källor

Litteratur

  • Norman, Hans & Anna Larsdotter (1994). ”När Sverige skulle bli kolonialmakt”. Populär historia (nr. 4). https://popularhistoria.se/artiklar/nar-sverige-skulle-bli-kolonialmakt. 

Noter och hänvisningar

  1. ^ Porto Novo i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1915)

Externa länkar

  • Mémoire St Barth | Historia av Saint-Barthélemy, Comité de Liaison et d'Application des Sources Historiques (Saint-Barthélemy) - Resurser om St:Barth historia: slaveri, slavhandel och dess avskaffande och hur det påverkade denna ö i de Små Antillerna
  • Wikimedia Commons har media som rör Svenska kolonier.
    Bilder & media
v • r
Nordiska och baltiska kolonier
Danmark
Kurland
Norge
Bouvetön · Dronning Maud Land · Peter I:s ö · Österbygden
Sverige