Elisabeth Rehn

Elisabeth Rehn
Elisabeth Rehn, 7 maj 2015.
FöddMärta Elisabeth Carlberg
6 april 1935[1][2][3] (89 år)
Helsingfors
Medborgare iFinland
Utbildad vidSvenska handelshögskolan,
SysselsättningPolitiker[4]
Befattning
Ledamot av Finlands riksdag, Nylands valkrets (1979–1995)
Finlands försvarsminister
Regeringen Aho och Regeringen Holkeri (1990–1995)[5][6]
Europaparlamentariker (1995–1996)
Europaparlamentariker
fjärde Europaparlamentet, Finland (1995–1996)[7]
ArbetsgivareFörenta nationerna
Politiskt parti
Svenska folkpartiet i Finland
MakeOve H. Rehn
(g. 1955–2004, makas/makes död)
BarnVeronica Rehn-Kivi (f. 1956)
Utmärkelser
Riddartecknet av I klass av Finlands Vita Ros’ orden (1988)[8]
Kommendörstecknet av Finlands Vita Ros’ orden (1991)[9]
Frihetskorsets 1. klass med kraschan (2002)[10]
Terra Mariana-korsets orden, första klass (2003)[11]
Krigsinvalidernas förtjänstkors[12]
Kadettkårens förtjänstmedalj[13]
Stora gyllene hedersmedaljen av Österrikiska republikens förtjänstorden[12]
Reservistförbundet – Reservunderofficers-förbundets förtjänstkors med spänne[12]
Redigera Wikidata

Märta Elisabeth Rehn, född Carlberg, född 6 april 1935 i Helsingfors, är en finländsk politiker, som har varit Finlands försvarsminister och riksdagsledamot för Svenska folkpartiet. Hon är syster till Ulla Gyllenberg.

Rehn föddes i Helsingfors men tillbringade det mesta av sin barndom i Mäntsälä. Nu bor hon i Kyrkslätt. Hon är till utbildningen diplomekonom och är även hedersdoktor vid Svenska handelshögskolan och Åbo Akademi. Hon var ledamot av Finlands riksdag 1979-95, försvarsminister 1990-95 och jämställdhetsminister 1991-95. Hon var även ledamot av Europaparlamentet 1995-96, FN:s människorättsrapportör i Bosnien och Hercegovina, Kroatien och Jugoslavien 1995-98 samt FN:s biträdande generalsekreterare och sändebud i Bosnien och Hercegovina 1998-99.

Som försvarsminister var Rehn ovanligt inflytelserik och även allmänt populär. År 1995 gavs kvinnor möjlighet att frivilligt göra värnplikt i Finlands försvarsmakt. Under hennes period anskaffades även F/A-18 Hornet-jaktplan.

Rehn kandiderade i presidentvalen 1994 och 2000. År 1994 föll hon, efter att länge ha lett i opinionsmätningarna, i den avgörande omgången mot Martti Ahtisaari som kandiderade för Finlands socialdemokratiska parti. Rehn samlade 46,1% mot Ahtisaaris 53,9%. År 2000 fick hon 7,9% av rösterna i den första omgången.

Rehn var Vegas sommarpratare år 2014.

Utmärkelser

  •  Riddartecknet av I klass av Finlands Vita Ros’ orden, 6 december 1988[8]
  •  Kommendörstecknet av Finlands Vita Ros’ orden, 6 december 1991[9]
  •  Frihetskorsets 1. klass med kraschan, 6 december 2002[10]
  •  Terra Mariana-korsets orden, första klass, 3 februari 2003[11]
  •  Krigsinvalidernas förtjänstkors[12]
  •  Kadettkårens förtjänstmedalj[13]
  •  Stora gyllene hedersmedaljen av Österrikiska republikens förtjänstorden[12]
  • Reservistförbundet – Reservunderofficers-förbundets förtjänstkors med spänne[12]

[Redigera Wikidata]

Källor

  1. ^ Internet Movie Database, läst: 13 oktober 2015.[källa från Wikidata]
  2. ^ SNAC, Elisabeth Rehn, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ FemBios databas, Elisabeth Rehn, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ The International Who's Who of Women 2006, Routledge, oktober 2005, ISBN 978-1-85743-325-8.[källa från Wikidata]
  5. ^ Ministerdatasystemet.[källa från Wikidata]
  6. ^ Suomen puolustusministerit vuodesta 1918 lähtien (på finska), läs online, läst: 17 januari 2018.[källa från Wikidata]
  7. ^ Members of the European Parliament, 2118, läs online.[källa från Wikidata]
  8. ^ [a b] Kaius Niemi (red.), Helsingin Sanomat, Sanoma Media Finland, 6 december 1988, s. 20 .[källa från Wikidata]
  9. ^ [a b] läs online, ritarikunnat.fi , läst: 20 juni 2023.[källa från Wikidata]
  10. ^ [a b] läs online, vapaudenristinritarikunta.fi , läst: 20 juni 2023.[källa från Wikidata]
  11. ^ [a b] läs online, president.ee , läst: 11 september 2023.[källa från Wikidata]
  12. ^ [a b c d e f] Kuka kukin on 2015, Otava, 2014, s. 748, ISBN 978-951-1-28228-0.[källa från Wikidata]
  13. ^ [a b] läs online, kadettikunta.fi , läst: 11 september 2023.[källa från Wikidata]

Delar av denna artikel är en översättning av motsvarande artikel (Elisabeth Rehn) på finskspråkiga Wikipedia.

Litteratur

Johanna Vesikallio: Lillan : Elisabeth Rehns sällsamma liv, Otava 2014

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Elisabeth Rehn.
Bilder & media
v  r
Finlands försvarsministrar
Försvarsministerns baner

B. Jalander · K. Kallio · V. Nenonen · V.H. Schvindt · I. Aminoff · L. Malmberg · A. Lampén · L. Hjelmman · Kaarlo Heinonen · J. Lahdensuo · A.K. Cajander · J. Niukkanen · Albin Manner · J. Lahdensuo · A. Oksala · J. Niukkanen · R. Walden · V. Valve · M. Pekkala · Y. Kallinen · E. Skog · K. Tiitu · E. Skog · K. Kleemola · P. Hetemäki · E. Skog · K. Kleemola · A. Pakkanen · P. Malinen · K. Lehmus · L. Björkenheim · T.A. Wiherheimo · Leo Häppölä · L. Björkenheim · A. Pentti · K. Leinonen · A. Pentti · S. Suorttanen · A. Pentti · K. Gestrin · A. Pentti · S. Hostila · K. Gestrin · C-O. Homén · E. Huurtamo · I.S. Melin · S. Westerlund · Taisto Tähkämaa · L. Äikäs · J. Saukkonen · V. Pihlajamäki · O. Norrback · E. Rehn · J-E. Enestam · A. Taina · J-E. Enestam · M. Vanhanen · S. Kääriäinen · J. Häkämies · S. Wallin · C. Haglund · J. Niinistö · A. Kaikkonen · M. Savola · A. Kaikkonen · A. Häkkänen

Finlands statsvapen
Finlands statsvapen
Auktoritetsdata
• WorldCat • VIAF: 203972420LCCN: n97044641ISNI: 0000 0000 7871 3634GND: 128467851SUDOC: 087664585BIBSYS: 2128046